A day begins.
Collapsing without warning.

- Vad i helvete höll dom på med på morgonen?

- Borra hela morgonen, för ett fjutthål!

Lobba, lobba.

Ut på stan igen och vi ser
tre dockor på utflykt ...

... samt någon konstnär, som
trodde kriget ännu pågick.

Några blev väldigt trötta av detta.

- Väl framme och nackspärr!

Casa Milà 1905-1910.
Lika annorlunda då som nu.

- Faan, har'ru nåra lösa stålar, eller?

- Va, står du och tar en bild istället.

Man får stå i kö och nu var det snart vår tur.

Innergården.

Benke går omkring och lyssnar med hörlurar.

Håkan gick också omkring och lyssnade.

Rum för oss som har småbarn och leksaker.

Dörrhandtagen var speciella.

Vi gick vidare, runt i det fantastiska huset.

Uppe på vinden fanns det en modell av huset.

På natten.

Väl uppe på taket, lyssnar Anders vidare.

- Är det Diggiloo-diggiley du lyssnar på Lars?

Sotarpojkarna och skorstenen.

Annorlunda skorsten.

Erland, vår man i Barcelona.
- Och nu tillbaka till studion.

Fin Katalansk husfasad.

- Här sitter jag nu, ensam och
lyssnar på mina synder.

En himla massa skorstenar var det.

Vy ned mot gatan.

- Såg du hon som gick förbi?

Precis då, gick solen och Benke, i moln.

- Tog ni bara bilder på skorstenar?

- Jaa, skorstenar är vårt liv.